5 juni:

---

3 juni: Sedan måndag eftermiddag har två mycket hektiska och oroliga dygn passerat. Majsan försvann efter en attack som jag inte hann avvärja från Bianca. Vi letade henne direkt och normalt kommer hon så fort man ropar, även om någon katt varit dum med henne. På kvällen när hon fortfarande inte hade kommit blev vi oroliga och började leta även utanför tomten, ingen Majsan syntes eller hördes. Det var inte kul att gå och lägga sig den natten, men katter har tagit sig en tur tidigare och alltid kommit tillbaka här så jag tänkte att när morgonen kommer är hon hungrig och sitter utanför dörren. Icke, ingen Majsan! NU var vi rejält oroliga här. Om hon hade varit vuxen och mera kaxig hade det inte känts lika jobbigt, men den underbart snälla katt som hon är och så oskyldig, var det nästan outhärdligt. Jag letade över hela vårt område och satte upp många lappar om att grannarna skulle kolla uthusen, eftersom jag var övertygad om att hon inte kunde ta sig hem av någon anledning. Trodde att hon tagit sig in i ett garage eller förråd och nu satt där instängd, med en fruktansvärd svältdöd framför sig. Kanske så nära, utan att vi kunde hjälpa henne - ensam, rädd, törstig & hungrig. Jag grät av oro och visste inte vad mer jag kunde göra. Jag visste att något allvarligt hade hänt och att hon inte kunde ta sig hem, fast hon ville. Vad rätt det visade sig att jag hade...

Trots att jag var allt annat än koncentrerad på mitt arbete, åkte jag iväg för att ha kurser i Solna. När jag kom hem fortsatte letandet och jag gick hem när det blev för mörkt, eftersom jag inte hade pannlampan med mig. Fredde gick då ut och fortsatte och nå´n timme senare ringer han och säger att han har hittat henne! Han hade just varit på väg hem då han fick en känsla av att gå in på ett tomt en bra bit ifrån oss där ingen bor nu och hörde då hennes förtvivla jamanden. Glädjen blev förstås enorm, men ersattes strax av mera oro. Hon satt 10-12 m uppe i en tall och vågade inte ta sig ner! Tomten gränsade till en annan granne med egna katter och två av dem svansade kring trädet. Helt klart förstod jag att hon flytt i panik ifrån dem. Först hemma från Bianca och sedan dessa två &#½§#%. Vad fasen skulle vi göra nu då förutom att schasa iväg antagonisterna? Det hade blivit mörkt och kl. var väl efter 23. Vi lockade och pockade under flera timmar och hon lyckades ta sig ner 2 m. Där blev hon sittande eftersom inga fler grenar fanns neråt på tallen - på en gren som svajade rejält i blåsten. Jag vågade knappt titta, hon var fortfarande ca 8 m ovanför marken. Visst, katter klarar ofta ett fall väldigt bra, men självklart finns det undantag. Vi ringde brandkåren, men de var lika djurvänliga som polisen var tidigare (OBS! IRONI!) Jag gick hem för att fixa torrare kläder till oss och kolla till hundarna och passade då på att googla efter tips. Hittade då en arborist i Järna, som inte är så långt ifrån oss. Kl. var då 03 och jag kunde ju inte ringa mitt i natten. Hoppades att hans mobil var på ljudlös när han sov och skickade ett sms om att han gärna fick ringa då han vaknade. Gick tillbaka till Fredde och vi fortsatte vårt lockande. Det gick inte att ta miste om hur rädd hon var och vi ville inte riskera att hon föll ner och skadad försvann igen, därför blev det en lång, kall och orolig natt. Kl. 05.30 ringer arboristen! En underbar människa som ska försöka avboka ett annat jobb och sedan komma ut till oss. HALLELUJA! Hur ofta träffar man på sådana människor? De flesta hade väl fnyst åt en katt och gjort som brandkåren, tyckt att den får väl sitta där tills orken tar slut och den ramlar ner... Tycker du det och undrar varför man bryr sig om en katt? Varför fortsätter du då läsa min sida? Vid det här laget borde du veta hur jag är och göra något annat i stället!

Arboristen Anders kom vid 7-tiden och jag kan ju säga att det tog längre tid att få på sig klätterselen, än att klättra upp och ta ner Majsan! Vilket skickligt skådespel! Hade jag inte varit så orolig hade jag nog sett ännu mera beundrande på det hela. Själv får jag svindel om jag står på en köksstol! Han sa att de flesta katter är så stressade så det är en regel att bli klöst när man försöker rädda dem. Han tog det lugnt när han var framme vid henne. Pratade lugnande som vi oxå försökte göra, beredda med en stor filt ifall hon skulle hoppa eller ramla ner och vad gör hon... Jo, hon stryker sig mot hans hand! Underbara Majsan! Han hade en väska som hon stoppades ner i och sedan var hon strax nere. Lättnaden och glädjen visste inga gränser! Jag stortjöt! Även han var märkbart rörd och sa att det är ett underbart arbete när någon bryr sig så mycket. Tyvärr hade vi annat i skallen än att fota, men det hade varit härligt att få dela med sig av det vi fick se.

---

31 maj: 28 grader i skuggan *puh*. Vi skulle ha åkt till Lerum igår för Sv. Boxerklubbens utställning där idag, men ställde in p.g.a. att jag inte mår bra. Dessutom har AC:n pajat i bilen och vi ville inte heller lämna Majsan ensam med de andra katterna. Ja, katterna ja... Har varit heligt förbannad på Iza, Roffe & Bianca! De är ursnälla annars, men verkade ha gett sig f*n på att Majsan ska jagas bort. Det har aldrig hänt förr med andra katter som jag tagit hem, men Majsan blir så rädd och är väl ett lämpligt mobboffer. Halt och lytt (på diverse knepiga sätt) har jag försökt gå efter och pricka de små §/%¤?! med blomsprutan ute, men misslyckats. 5000 kvm tomt är mycket att hålla koll på, speciellt då det sluttar rejält bakom huset. Majsan har sprungit upp i träd och väntat på mig - klok kisse! Mer åtgärder krävdes; Fredde fick åka iväg och köpa en vattenkanon med bra tryck och bra räckvidd. Nu j*klar skulle de få! Han har nog aldrig blivit så lycklig över sin uppgift! T.o.m. jag tyckte det var riktigt kul att lära mig pricka rätt (inte på katter då). Jäpp, fick in en fullträff på stackars Bianca som just skulle attackera Majsan och vips det gjorde susen! Hon trodde nog det var Majsan som spottade och fräste och har låtit henne vara sedan dess. Majsan blev förhoppningsvis lite kaxigare av att se Bianca sticka iväg och vispade t.o.m. till Roffe igår. HEJJA MAJSAN! För säkerhets skull bör väl sägas att inga katter kommer till skada av denna vattenkanon. De blir bara riktigt skraja och avbryter sina attacker.

---

18 maj: Min Mamma fyllde år igår, så GRATTIS igen!

Vi har varit i Annas och Buffys stuga i Hagge över helgen. Det var Boxerspecial i GDLO, denna gång i Hedemora. Fullt ös eller medvetslös var helgens tema. Aura var såå lycklig över att få vara på nya marker och härja fritt med Buffy och Goliat (Buffys cockerkusin). Efter utställningen kom Marie & Urban och Ulla & Mats med till stugan för att äta middag och vi passade på att hedra Marion med hennes favoritvin. T.o.m. jag drack lite denna gång, gillar inte vin annars, men detta var så gott att de andra började skruva på sig när jag sa vilka mediciner jag åt och då blev det stopp på tillförseln... Tack även för detta tips Marion!!

Tack allihopa - även Goliats stab, Maria & Essa - för en som vanligt trevlig helg och mest tack till Anna & Buff som inkvarterade oss, trots våra små egenheter! ; )

---

11 maj: Vi börjar med ett STORT GRATTIS till Towe & Kashi som klarat sin 3:e rookielydnad! HURRA för er och nu tar ni Lydnadsklass 1 snart!

Mamma Vilja har även hon varit ute på tävlingsbanan i helgen och hade det inte varit för en dum domare, som inte kunde reglerna, hade hon och Lena varit uppe i Eliten nu! Nåja, det är inte så illa pinkat till ännu en klassvinst i Lydnadsklass 3, med superfina poäng - GRATTIS Lena & Vilja!

En annan sak skär i mitt hjärta. En vän har fått låta sin älskade hund få somna in endast ett år gammal. Sorgen är såklart enorm och jag vet så väl vad du går igenom nu T. Det värsta i en sådan situation är tvivlet om man gjorde rätt och tomheten efteråt. Du gjorde allt för denna hund och fattade det enda rätta beslutet som fanns. Det är sällan någon är så engagerad, kunnig och tålmodig i sitt försök att göra det bättre för sin hund, men ibland räcker inte ens det. Jag önskar jag kunde ta sorgen ifrån dig och göra allt bra igen, men jag kan inte. Det enda jag kan göra är att finnas här för dig och det gör jag.

---

3 maj: Min mail funkar uruselt! Jag kan ta emot mail och skicka ett om jag är snabb, sedan kopplas jag bort av nå´n anledning och får starta om hela skiten. Det gör att det tar en oändlig tid och jag drar mig för att ens gå in där. Det är förklaringen till att jag inte har svarat om ni mailat. Det har pågått sedan påsken och jag måste se till att fixa det snart.

Katten, som numera heter Majsan, är kvar. Det var Fredde som kom på namnet och det är ett passande namn på denna underbara tjej - My Sun, eftersom hon är en liten solstråle. Hon är inte rädd för hundarna än. De har måst ligga ner när hon har varit fram och nosat och det har gått jättebra. Roffe (ni vet, Ruskige Rolf - näsmördaren) är däremot inte så trevlig mot henne. Han var ju gräslig när han just flyttade in (därav namnet), men blev strax jättego han med. Nu har den "gamla Rolf" vaknat igen och vi måste se till att han accepterar Majsan. Det bör gå bra, det är ju en hona och blomspruta har en underbar effekt på katter...

Jaha, vi var till Örebro på utställning 1 maj och vad ska vi säga om det... Jag låter Buffys flin tala:

Jag fick äntligen bilder på Buffys skratt och även brorsdottern Nellie har samma miner, tyvärr missade kameran det. Det var kul att träffa folk jag inte har sett på länge, men i övrigt borde vi nog ha hållit oss hemma. Domaren gillade inga engelska typer, trots att han var brittisk själv. Nix, kontinentalt för hela slanten! Aura blev placerad på reservplats i championklassen och inte ens ett sketet ck fick hon *mutter*. Mycket snyggare hundar blev även de utan ck, så jag ska inte vara besviken, men kan inte låta bli att undra över bedömningen. Jag var ju lite bekymrad för att hon skulle vara för fet, men det hade jag inte behövt oroa mig för alls... Men, men...

Stort tack till "farmor" Maria som ställde Aura! Kritiken finns på resultatsidan. De som vann är helt klart värdiga vinnare, som placerat sig kanonbra på samtliga utställningar förra året! Grattis säger vi till Nina & Tobbe!

En ny bekantskap gjordes, Calle (Pibox Walk Over) med matte Ulrika. Trevliga typer båda två! En liten Tyson fanns på plats och även en liten Hajo. Fasen vad underbara valpar är, men det är så skönt när de växt upp och de förstår en. Var tid har sin tjusning. Eivors & Wanjas lilla Nora fanns även hon där, men glömde ta en bild - ursöt såklart!

---

29 april: Igår morse ringde en kompis som är polis. Hon berättade att en katt suttit vid polisentrén i Flemingsberg i två dygn och även försökt ta sig in. En stor väg är mycket nära och det var bara en tidsfråga innan den skulle bli överkörd. Jaha, det var bara att packa kattkitet och dra iväg. Jag har ju tagit hand om hemlösa katter i säkert 15 år och är ganska van och samtidigt uppgiven mot alla idioter som dumpar dem. När jag kom fram hittade jag katten direkt och det var utan tvekan den lättaste katten jag fångat in. Det var bara att erbjuda lite mat och stoppa in henne i kattburen. Eftersom polisen har en skyldighet att ta hand om "hittegods" travade jag in på stationen. Jisses, ett mer otrevligt och arrogant bemötande hade jag inte kunnat få. Jag pratade med tre stycken och ingen ville uppge sitt namn. Varför jag ville ha polisens hjälp beror enbart på att de har ett avtal med flera katthem som gör att katthemmen tar emot katter från polisen direkt, medan privatpersoner får ställa sig i kö. Katthemmen är som vanligt överfulla och de gör sitt allra bästa, men det räcker tyvärr inte för alla övergivna katter och fler blir det till hösten. Fröken fick alltså följa med hem och bor numera i badrummet i väntan på kastrering, id-märkning och vaccination.

Hon är en underbart go kattjej, som är ca 6 månader. Idag är hon ännu rädd för hundarna och de andra katterna, om det ger med sig får hon väl stanna. Jag har numera även fått astma och bör inte ta mig an flera katter, men vad gör man... Aura sitter utanför badrummet och är stensur för att NÅGON får uppmärksamhet där inne. De andra katterna är givetvis väldigt intresserade och nyfikna, medan Pelle & Ozzy inte bryr sig ett smack. De tänker väl"- Jaha, here we go again.." Fredde är nykär och propagerar starkt för att hon ska få stanna, jag är så glad att han är som jag när det gäller djur.

Givetvis är hon anmäld till den vidriga polisen, så om någon saknar henne hittas hon här.
Hon är inte chippad eller id-märkt.

 Annars söker vi alltså ett varaktigt, kärleksfullt hem till henne utan hundar i alla fall, vet du någon??

---

25 april:

Någon verkar må lite dåligt över att jag ska starta uppfödning och det tar jag som en komplimang. Jag förstår inte varför det är så provokativt att jag har skrivit om krav och löften på min kennelsida, eller ... visst gör jag det... Jag har för avsikt att följa det jag lovar och det enda som skulle kunna hindra mig är min hälsa. De som känner mig och även de som gått mina kurser, vet att jag trots att jag inte mår bra, sällan ställer in något avtalat om jag anser att det är viktigt. För mig finns inget viktigare än att hitta bra hem till valparna och att de fortsätter att ha det bra i sina familjer och kan jag hjälpa är det självklart att jag gör det. Att jag talar om att jag planerar en kull, trots att hane inte är bestämd är tydligen inte heller okej... Det gör många uppfödare, men fy på mej som är ny att göra samma sak! ; ) Anledningen till att hane inte är bestämd, är att jag väntar på några hanars avkommors röntgenresultat. Men jag kan trösta "någon" med att min uppfödning inte kommer att vara stor, så någon konkurrens blir det knappast tal om. Alla uppfödare har en gång haft sin första kull, så om man är ny betyder det att man automatisk är sämre än de som hållit på i några år? Givetvis har jag inte erfarenheten av valpkullar hemma, men någongång ska ju vara den första. Uppfödning är inget jag tar som en klackspark och jag har haft boxer i många år (sedan 1977) innan jag ens kände mig mogen att tänka tanken.

Nu till roligare saker: Snälla Marcella lade ett spår igår till Aura. Det första sedan tävlingen i september (jag har haft ont). Aura gick som en klocka, trots att det var mycket torrt och varmt, långt var det oxå. Ja, enligt mina mått var det långt - inte enligt Marcellas. Jag var i alla fall helt slut efteråt. Vi har även börjat nosa på 3:ans moment i lydnadsklassen och Aura verkar fatta det mesta. Jag var och tränade med Towe i onsdags och hon lade ut rutan till Aura. Nu är det 25 m, istället för 10 (som i 2:an) och jag tänkte att jag testar. Visst! Lilla gumman fattade direkt och jag blev så glad att jag drämde i med ett "plats" oxå - såklart fixade hon det. Fjärren däremot måste vi träna mer på, Prinsessan gör alla skiftningar med går lite framåt - ajabaja... Ja, det är givetvis inte det enda som vi måste träna mer på.

Nästa vecka är det första Boxerspecialen i år och den är som vanligt i Örebro. Vi får se vad "farmor" Maria säger, som ska ställa Aura. Lilla gumman är nämmeligen en aning fet! Hon har gått på diet ett bra tag, men inte gått ner så mycket som jag hade hoppats. Eftersom jag mår bra nu har jag börjat träna mer med henne. Det innebär ju en massa belöningar och det har väl blivit en aning mer i matväg än tidigare. Nåja, man skönjer inte revbenen på någon här i familjen... ; )

---

---

14 april: Marion är borta nu, efter en tids sjukdom har hon somnat in och slipper lida. Jag är säker på att hon har det bra nu med sin man som väntat på henne. Alla boxrar som hon haft genom åren och älskat så mycket finns hos henne nu.

 Jag är så övertygad på ett liv efter detta att jag inte kan säga att jag är ledsen för din skull Marion, du har det bra nu. Jag är ledsen för att du inte längre finns hos oss här!  Mina tankar går till alla dina nära och kära, ni vet - hon är inte borta, bara i en värld där inget lidande finns. Prata med henne som om hon är i rummet bredvid, jag är säker på att hon lyssnar.

---

11 april: 16 grader i skuggan och mer än 20 i solen! Jag tycker bäst om både våren och hösten, då det varken är för kallt eller för varmt. Knappt hade trädgårdsmöblerna satts på plats, förrän Herr & Fru Fikasugen intog sina positioner. Ja, det är inte jag som har placerat dem där.

---

	7 april: Det har hänt en del, men jag har faktiskt tappat lusten att skriva här. Det har därför varit glest mellan uppdateringarna, men nu kommer en del. Aura har kollats upp både när det gäller hjärta och spondylos. Resultatet är mer än bra. Hjärtat kollades av kardiolog Susanne Gundler på Bagarmossen och ryggen av Lars Audell. Skönt att veta att allt är okej! HURRA!

Jag har även gjort klart min kennelsida. så det blir valpar bara jag hittar en hane som passar Aura. Det är med en skräckblandad förtjusning som jag äntligen har bestämt mej, så vi får se...

Förlåt, jag har varit väldigt dålig på att svara på mail, men ska försöka skärpa mig. Jag har väntat med flera som jag vill ha gott om tid med, men det blir ju aldrig av. Så ni som inte har fått svar - det kommer!

Glad Påsk!

---

18 mars: Vårväder ÄNTLIGEN och jag mår bra! Tog lite bilder på grabbsen idag, Aura finns ju redan överallt:

---

17 mars: Jag är ledsen om mina ordspråk lett till några missförstånd. De är självklart adresserade till det som jag skrev den 11/3 - forumet och även Asdas sida. Vet inte om någon är intresserad av vad jag tycker om inläggen på "Tyck till" på Boxerklubben sida, om du läser vidare så antar jag att du är det. Jag har förstått att man stoppat ytterligare inlägg där och vet inte varför (har inte skrivit något själv). Ja, som ni ser redan den 4 januari, så anser jag att vår ras har vissa problem med hälsan. Att erkänna det problemet är första steget till en friskare ras. Har man inställningen att det inte finns några problem, behöver man heller inte göra något åt saken. Det gäller ju inte bara vår ras, utan majoriteten av alla renrasiga hundar. Jag förstår om vissa uppfödare blir arga över att just deras kullar diskuteras. Däremot förstår jag inte att man är så oförstående och upprörda över att folk reagerar. Har man rent mjöl i påsen behöver man väl inte skämmas för sina beslut? Avel är inte lätt, det är något jag verkligen har förstått de senaste åren. Kombinationer som vid första anblicken inte verkar bra, kan ha stora fördelar som statistiken inte visar. Allt finns inte att läsa på SKK:s avelsdata och det kan vara sådana saker som gör att en uppfödare väljer en tik/hane för sin uppfödning.

Vi lever i ett fritt land och det är fritt fram att ha åsikter. Tycker man att alla ska få göra som de vill, tycker jag att alla ska få tycka som de vill om detta. Det handlar om djur som blir sjuka och det är inte bara de som far illa, utan även deras ägare. Det gör att jag tycker det är på sin plats att försöka få vissa att tänka till - att tänka längre än näsan räcker. Det handlar inte enbart om den hund vi själva har hemma, utan vidare avel på vår ras. Personangrepp och falska rykten däremot leder inte någon diskussion framåt. Att försöka ha trevligt på boxerträffar är en självklarhet, men jag, liksom de flesta, umgås med likasinnade där. Prioriteringarna är helt klart olika hos oss, för mig är det prio ett med en friskare ras. Detta utesluter inte att jag kommer att ha lika kul på alla de evenemang jag ska åka på. Det finns massor av trevliga boxerägare/uppfödare som jag gärna umgås med och respekterar, utan att fråga om deras partitillhörighet, intressen m.m. De som är arga på mej p.g.a. mina åsikter, klarar jag mig gladeligen utan.

Att det skrivna ordet kan bli så missförstått har jag fått erfara och försöker uttrycka mig så tydligt som möjligt numera - ändå blir det fel ibland. När jag skriver på forumet, så ser man att det är jag. Jag står för mina åsikter, men förstår att vissa vill vara anonyma eftersom det leder till så starka reaktioner. Är man däremot anonym och sprider rykten utan sanning, är det lågt.

Bilderna på Aura & Ozzy här nedan har inget med ordspråken att göra. Kom just på ett citat, som jag hade på min gamla hemsida (1997) ang. djurskydd (inget annat) och visst stämmer det fortfarande:

" Man is the only animal that blushes. Or needs to."
Mark Twain

Buffy och hela hennes syskonskara har fyllt 3 år igår. Givetvis har vi grattat härifrån och pannkakstårta & presenter har hon fått hemma. Usch, tiden går så ruskigt fort - att brudarna redan är tre år! Stiliga Ingo fick även en "liten hälsning" från Aura och jag tror att den föll på läppen... ; ) Ang. bilder på Buffys sida, så fick jag ett anonymt tips om att matte har rotat i SBK:s materialförråd och resultatet av detta ses på en prålig bild. Vi måste nu prata allvar med vissa inblandade! Jag är tacksam för att jag inte befann mig i Buffyhemmet igår efter pannkakspartyt. Det ryktas om rikslarm för vissa gaser... *vissel, vissel*

---

12 mars:

 

---

11 mars: Mycket får man höra innan öronen trillar av...

Ja, den senaste tiden har varit en tid av häpnad. Först är det forumet på aktivhund, där det ena påståendet efter det andra chockerar och sedan läste jag på Asdas hemsida att hennes instruktör hävdar att vita boxrar är mera aggressiva och dessutom blir bortstötta av sina syskon. Vojne, vojne... Hundkunniga förstår ju att detta är rent skitsnack, men är man ny som hundägare är det inte lätt att veta. TRAGISKT!!! Vidare kommentarer ang. detta finner jag onödigt.

Däremot vill jag säga att det som skrivits på ett annat forum - Vovve - gör mig så jäkla ledsen. Tjejen har fått avliva sin 16 månaders boxerhane p.g.a. höftledsfel och får nu spydiga kommentarer från andra uppfödare. Fy fan, skäms på er som försvarar detta och angriper en som redan har det mycket jobbigt! Inläggen är nu tyvärr borttagna.

Här snöar det för fullt! 2 dm har kommit sedan igår och jag som trodde våren var på väg... Pelle är inne hos tandläkaren idag, eftersom han har en inflammerad tand. Jag sitter nervöst och väntar på att de ska ringa så att jag får hämta hem honom. Tycker inte om att lämna hundarna hos veterinären, men ska de sövas så är det väl ett måste. När Fredde lämnade in honom hade han fått baskning av tandläkaren för att han inte dagligen borstar Pelles tänder. Ooops!

Roffe mår väl och används numera bl.a. som huvudkudde.

---

1 mars:

Annars är det väl som vanligt här. Aura bossar över grabbarna lite extra eftersom hon är skendräktig. Hon har valpar under boden, under presenningen som täcker virkeshögen och även under sängen. De måste vara ena jävlar på att ränna runt. Gott virke oxå, eftersom de överlever i denna kyla. Jag betecknar inte skendräktighet som en sjukdom, som jag har förstått att vissa gör. Det är för mig helt naturligt och en del av arvet från "den vilda tiden". OM tiken däremot mår dåligt, vilket jag inte kan se att Aura gör, då är det en annan sak. Hon mår precis lika bra som vanligt - prinsessan, men då och då kommer hon på att valparna ska kollas till mellan buset.

---

19 februari:

---

13 februari:

---

8 februari:

Jag var idag och tittade på när IPO gruppen tränade i Solna och jisses vad sugen jag blir! Kände mig helt plötsligt frisk och supertaggad att hoppa in och träna själv. Jag skulle så gärna vilja, men att boka upp tid från en grupp och sedan vara sjuk stup i kvarten är ingen bra idé. Drömma kan man ju... En ny bekantskap var med där, Rosso och hans trevliga matte Susanne. En kopia av sin far är han och supertrevlig han oxå.

---

29 januari: Stora bilden är tagen direkt från ÖLO:s hemsida och det är Anna Günter som har gjort den, tack Anna G!

---

23 januari: Längesen sist! Jag har varit ganska off och är det fortfarande, men lite tänkte jag skriva i alla fall. Efter SVT:s Uppdrag Granskning om Julie Rescue, verkar det som om flera drar alla djurhem över samma kam och det är ju extremt tråkigt och kortsynt. Självklart finns det seriösa djurhem även utomlands, men en gravt misskött verksamhet som denna gör att många blir skeptiska till dem alla. Nyligen var det en skandal inom SIDA och inte tror man väl att PLAN m.fl. gör samma sak? Att man kan köpa veterinärintyg utomlands för icke undersökta/inte vaccinerade/sjuka hundar är ingen nyhet och även något som kan ligga bakom våra renrasiga importer. Bäst är givetvis att stödja kastreringskampanjer och försöka hjälpa alla dessa människor som försöker göra något på plats. En av dem är Mia, som jag skrivit om tidigare. Man kan se på hennes blogg vad som verkligen görs och här görs det mycket!  Bilden nedan ville jag ha med eftersom Gandhis ord är så kloka. Vem kan låta bli att beröras av denna valp? Fy f*n, jag skäms ofta för vad min art gör mot andra arter.

Nyligen fick jag reda på att en väns far dött endast 52 år gammal p.g.a. biverkningarna från hans mediciner. Samma mediciner som läkarna envisas med att jag ska gå på - kortison och cellgifter. Inte kul! Cellgifter ges inte enbart till dem med cancer, utan även vi med autoimmuna sjukdomar får dem ofta. Jag har ingen önskan om att bli 80, men 30 år till hade jag väl tänkt hålla mig fast innan jag drar in årorna. Nåja, vi kan alla trilla av pinn när man minst anar det, men jag känner mig lite butter för tillfället.

Jag har i alla fall fått reda på något som gjorde mej jätteglad mitt i butterheten, när det är officiellt, ska jag givetvis skriva om det.

---

11 januari: Idag är det Auras mammas födelsedag! Vi hurrar så det snurrar i hela Grödinge.

 Grattis Vilja på 6 årsdagen!

---

8 januari: Hittills idag kl. 12 har det varit 106 besökare på denna sida, sedan jag lade ut mina funderingar om avel. Jag har fått flera svar och åsikter som jag är jätteglad för! Tack! Jag tänker självklart inte lägga ut andras personliga erfarenheter eller åsikter här, utan har svarat via mail. Mina funderingar gäller ju i första hand Aura och det ska jag berätta mer om senare. SKRIV GÄRNA om dina åsikter för de finns - det vet jag! ; )

Här händer det inte så mycket i övrigt. Auras höglöp har passerat och grabbarna har coolat ner sig - ja, Aura med tackolov! Aura löper var 8-9 månad och hittills har det inte infallit under värsta tävlingssäsongen och vi verkar klara oss i år oxå. Nu är det ju inte så att vi har tävlat sådär ruskigt mycket, men förhoppningar finns att jag ska klara av det i år. Aura är det inga större problem med, det hänger på matte. Jag hade tänkt träna flitigt nu under julledigheten, men har som vanligt varit krasslig. Lite inomhusträning har vi i alla fall gjort och vittringsapporteringen körde vi utomhus i extremt korta intervaller p.g.a. kylan. Hon fattade det på direkten! Jag skojade ofta om att Tyson var smartare än sin matte (många hävdar nog att det inte är ett skämt), men lilla fröken här är snäppet klokare. ; ) Kylan här är vidrig tycker jag, som värst har det varit -11 och det är inte kul med fukt i luften. Känns som -40 i Kiruna!

Jag fick foton på Diva, Auras kullsyster, av Lena. Hon hade fått dem från Carina, Divas matte och jag fick lägga ut dem här. Underbart fin tjej och jag hoppas på att få träffa henne snart! Enligt Lenas utsago är hon betydligt mindre divig än sin syster, tror att hon - Lena alltså - bara har dåligt omdöme. ; )

 AnnaP påstår att hennes gudson skulle vara lik en kändis. Bah! Farbror Ozzy har blivit lite gråhårig, men det är väl ett tecken på visdom? Hans visdom har nog tyvärr koncentrerats till hans gastronomiska intressen. Han har full koll när maten ska serveras och varje minut över tiden påpekas högljutt. Visst, jag är en smula senil, men tror inte att någon i hushållet riskerar svält. Ozzy är dock av en helt annan åsikt. När vi ändå är inne på att maila åsikter och nu mat, vill jag passa på att fråga efter ett bra bantningsfoder för hundar? Båda gubbarna har lagt på sig efter kastreringen, vilket är vanligt. Just nu är det Hill´s R/D (dietfoder) som vi har börjat med, erfarenheter av det eller något annat foder?

---

5 januari:

 

Mer foton kan ni se mer av här

---

4 januari: Filosoferar

Svinkallt ute och jag mår skit igen. Jag är så förbenat less på att ha ont, men försöker tänka på att jag kan gå, se, höra m.m. och jag har det jäkligt bra, varmt hem, mat på bordet varje dag, en familj som finns här och mår bra  e.t.c. Läste någonstans att man ska önska sig det man redan har, det är vägen till lycka och det stämmer. Jag är så glad att jag har det jag har, skulle jag dessutom må bra fysiskt skulle jag bli alldeles tossig av lycka och det skulle väl ingen stå ut med ; ) Nåja, man har säkert något att klaga på jämt och jag tvivlar på att total lycka skulle sänka sig över mej. Det är svårt när man vet hur illa många far i denna värld! Har alltid funderat på det. Kan man vara hellycklig, när man samtidigt vet att andra lider, utan att vara totalt egoistisk? Svara gärna på den frågan, jag är uppriktigt intresserad av vad andra tycker! På tal om det - Mias blogg! Skit inte i att gå in där, om ni inte redan ha gjort det! Om alla som läser detta skänker en hundring så är det enorm hjälp! Tänk er att er egen hund svälter, fryser och blir misshandlad av vidriga människor. Tänk er egen hund som kanske ligger i soffan och myser just nu... Den, liksom vi, har haft den turen att födas till ett bra liv med förmåner andra inte ens kan drömma om. Just nu gäller det hundar, men det är såklart andra som far illa, barn, vuxna, andra djur... Tänker du nu att varför gaggar hon om hundar och andra djur, när folk i världen svälter. Ja, då undrar jag - har du gjort något för att hjälpa dem?

En annan fråga som har kretsat i mitt huvud de senaste två åren är av en helt annan karaktär och gäller min Aura. Ska hon få valpar, eller inte? Har länge varit rejält tveksam till att lufta mina funderingar offentligt, men gör det nu eftersom jag skulle önska att uppfödare/hanhundsägare gjorde samma sak. Jag kanske skulle ha mer respekt för många om de förklarade hur de tänkt i fråga om många parningar, där jag själv inte förstår anledningen.

Aura är min första tik, har haft hanar sedan jag var 7 år gammal. Den vanligaste orsaken till att man tar en kull valpar på sin tik är nog att man har en. För mej är detta ingen anledning, alla tikar ska inte gå i avel. Jag anser att man ska kunna tillföra rasen något, om tiken ska ha valpar. Tanken är ju att avkommorna ska bli bättre än föräldradjuren. Hur noga man än är, kan det dessutom gå åt skogen med valparna, men man måste göra sitt bästa. Ingen hund är perfekt och man måste vara självkritisk och ärlig både för sig själv och för ev. valpköpare för att lyckas. Att man dessutom måste ha kunskap om hälsan, mentaliteten och även exteriören är ju en självklarhet för mig innan man börjar föda upp valpar. Därför blir jag förskräckt då jag ser förstagångshundägare starta uppfödning. Har man hunnit skaffa sig de kunskaper som krävs för det ansvar man kommer att få?

Alla formas vi av våra erfarenheter och när det gäller hälsan har jag försökt sätta mig in i de problem som finns inom boxerrasen sedan 15 år tillbaka, då jag fick Assar. Jag vet vad det innebär att ha en sjuk hund och dessutom att tvingas avliva den i unga år. Jag vill inte medverka till att någon annan utsätts för detta, varken hund eller ägare och det enda sättet att garantera det är ju att aldrig själv föda upp en kull. Som jag sa tidigare, hur man än försöker kan det gå fel. När det gäller mentaliteten tror jag att jag har hyfsat bra kunskap om vad som är viktigt för en bruksras. Sedan innebär det inte att jag har samma åsikter som andra uppfödare. Det finns massor att diskutera kring detta ämne oavsett vad man menar med "arbeta". Dagens boxer är enl. min mening mycket bra mentalt (även enl. statistik från MH/MT) jämfört med många andra bruksraser och går mycket bra att arbeta med. Vi har generellt sett bara problem med gripandet och lite brister i den sociala kamplusten. Det man sällan pratar om är att många boxrar har brister i sin förmåga att koppla av - en s.k. "av-&-på knapp" som inte funkar. Även "förigheten" eller viljan att vara till lags/will-to-please är väl något som de flesta inte förknippar med boxer? Har jag fel? Nu menar jag inte "förighet" i så stora mått som förknippas med flera vallhundar, en hund som alltid frågar vad den ska göra. Jag tror att boxern är för självständig i hela sitt väsen för att någonsin uppnå detta. På mentaltester har ju boxern sedan en lång tid tillbaka visat framtassarna, men inte alls i samma utsträckning på tävlingsbanorna. I min värld beror det mycket på bristen av "förighet" och kanske även på bristande koncentrationsförmåga - stress? Självklart beror det även på att många som köper boxer inte har tänkt sig en tävlingshund i första hand och inte har något intresse av det. Jag menar inte att man måste tävla för att ha boxer - absolut inte! Men OM man vill tävla med sin boxer, ska den klara av det. Det är en brukshund.

Åter till saken, det är inte mentaliteten som bekymrar mig när det gäller ev. avel, utan hälsan. Det som skrämmer mig mest är PNP/RD (där jag vet att ett mörkertal finns, hoppas det inte är så stort som jag befarar), knäledsfel (även här finns ett mörkertal, flera hundar går fria på den första röntgen vid 1 års ålder, men får senare problem) och bristande immunförsvar som i sin tur ger problem med allergier, infektioner, dåliga magar e.t.c. Det senare går ju inte att kolla på SKK:s hunddata/avelsdata, utan där får man lita på uppfödares ord och andra avkommors ägare. Höftledsfel med grad C skrämmer mig inte lika mycket, däremot D och E såklart. I de flesta fall får en hund med C på höfterna aldrig problem av det. I Auras kull är det tyvärr tre st som har C på höfterna och det är såklart inte bra. Självklart måste jag ta stor hänsyn till kullens ledstatus om det blir fråga om parning, vid val av avelshane. På 90-talet var hd-statistiken ca 10% (färre röntgades då) idag är det 27-31% vilket självklart inte är bra, men det innebär oxå att vi inte kan utesluta alla hundar ur avel som har hd i kullen. Det är inte lika lätt idag att hitta helt fria kullar på både höfter och knän. Inga knäledsfel finns i Auras kull (hade aldrig tänkt avel i så fall) och vad jag vet inte heller i Två Kronors linjer bakåt. Knäledsfelens statistik ligger på 4-6 % idag, tror att det var 12% på 90-talet? Hela 20-25% av de 700 boxrar som ingick i ett 10 årigt projekt (Lars Audell & Lennart Swensson) som presenterades -95 hade då pålagringar på knäna! Bekämpningsprogram för knäledsfel kom först -96 och där ser man en klar förbättring idag. Med tanke på det lidande som denna sjukdom innebär bör man inte använda ens kullsyskon i avel där det finns knäledsfel i en kull.

När det gäller PNP/RD så har en kusin till Aura drabbats och en halvsyster till Auras mor har fått 4 avkommor med denna vidriga sjukdom. Sonja och Annika har varit helt öppna och ärliga med detta och en stor eloge till dem för det! Vet andra fall där man rått valpköpare att inte obducera njursjuka hundar och istället gett valpköparna en ny valp för att detta "inte ska komma ut"...

Om Aura har PNP i sina gener har varken jag eller någon annan en aning om förrän det går att DNA-testa det. Risken finns, eftersom det finns i moderns linjer (ingenting på faderssidan, vad vi vet). Flera har parat på närmare släktingar än så och flera har säkert avstått. Varför funderar jag ens på avel då? Aura har i min mening, jag är ganska kritisk (försöker då vara), egenskaper som kan tillföra något till rasen. Visst, jag kallar henne Prinsessan, men ni som känner mig vet nog att jag plockar av mig de rosaskimrande glasögonen ganska ofta. Hon är för det första frisk, inga immunförsvarsbekymmer,  ingen dålig mage (tål och äter allt), inga ledproblem och hon är självklart fri på både höfter och knän. Hennes njurar är kollade och helt bra, gjorde det för min egen skull efter att kusinen drabbades. Det är dock ingen garanti, hon kan ju fortfarande bära på anlagen. Hennes syskon är även de helt friska (förutom då hd C hos tre st), har pratat med ägarna även om det var några månader sedan. Förutom sundheten hos henne är det hennes mentalitet som jag tänker på. Hon har brister i modet (har sagt det förr och då jämför jag med Ozzy & Tyson - väktargrabbarna), men i övrigt är hon kanon. Mycket bra koncentrationsförmåga, en stor vilja att vara till lags och hon har även ett bättre gripande än mina tidigare killar. Hon är en lugn hund som helt klart besitter av-&-på knappen. Hon stressar inte upp sig även om massor av hundar och människor finns runtomkring, eller i andra stökiga miljöer. "Trots" lugnet arbetar hon med stor glädje då tillfälle ges och är väldigt lättlärd. Det senaste är inte någon brist hos boxern, tvärtom. De flesta boxrar är mycket lättlärda, därmed inte sagt att de gör som man vill alla gånger. Aura vill vara till lags, vill göra rätt.

När det gäller exteriören lägger jag mindre vikt vid den än många andra. Man måste dock ta hänsyn till rasstandarden och sträva efter hundar med korrekta vinklar och bra nos/näsborrar i boxerns fall. De ska inte ha funktionshinder p.g.a. sitt utseende. Exteriörkraven klarar nog Aura med gott betyg = Sv. Utställningschampion.

Jag vill gärna ha era åsikter om detta, maila gärna! Anonyma inlägg i gästboken tillför varken mig eller rasen något, så var snäll och stå för dina åsikter som är mycket välkomna - oavsett vad du tycker.

---