Auras TT

Arkiv: Nyheter Januari-Juni 2009

Nyheter Juli- December 2008

Nyheter Juni 2007- Juli 2008

24 december:

Här har vi firat lugnt, alla är mätta och nöjda över sina klappar. Tittade på Kalle Anka som vanligt och nu slog det mig hur lik vissa karaktärer är några av dem här hemma. Prins John = Aura, Björnen Baloo = Ozzy (även Pluto i vissa scener) och hackspetten kan väl Pelle liknas vid i denna snölycka. Slog även över på 3:an... Tackolov är väl ingen här lik Anna Anka, vilket spektakel...

På tal om scener så har ju Göta Kanal 3 premiär imorgon och Aura & Buffy spelar ju Debet & Kredit. Jag och AnnaP var på galapremiär i måndags och såg filmen tillsammans med alla kändisar. Boxertjejerna syntes väl i flera scener, men andra scener som tagit lång tid att filma var bortklippta. Så är det ju i filmens värld och vi var ändå så glada över att se våra duktiga tjejer på stora duken! Om ni inte redan sett bilder från inspelningen, så finns de att se här. Mera bilder finns även längre ner på denna sida, så scrolla neråt.

Filmen var faktiskt riktigt underhållande. Man får svaret på varför kanotisten paddlat i kanalen i tidigare filmen, trots möda och stort besvär. Att sedan Aura och Buffy ser väldigt glada ut trots en massa gurgel som lagts till, märker nog bara hundmänniskor.

Det var så länge sedan jag skrev ordentligt här att det känns som ett omöjligt uppdrag att få med mycket av det som hänt, men jag ska försöka. 5 valpar har flyttat hemifrån för flera veckor sedan och allt verkar gå jättebra i de nya familjerna.


Annika & Fredrik med Abrazo /Houdini (Nynäshamn)	Lotta & Sven-Olov med Arriba/Ebba (Forshaga)

Beyron & Lena med Armado/Scott (Forshaga)	Jonas & Jessica med Angelita/Vilja (Halmstad)
	Jag får rapporter om alla framsteg valparna gör och hur mycket de redan älskar sina hundar, vilket värmer jättemycket. Det var svårt att skiljas ifrån dem, men när jag hör hur bra de har det tröstar det enormt mycket. Två flickor är kvar och vi har ju tänkt behålla en. Helst vill jag behålla bägge! Hjärtat säger såklart att vi ska, medan hjärnan säger att tid och ork inte finns för två valpar. En valp åt gången är nog mycket jobb och de ska ju utvecklas så mycket som möjligt under denna viktiga tid. Spekulanter på Alpha har inte saknats - tro inte det "trots" att hon är vit. Jag tror mycket på denna underbart charmiga tjej och vill ha ut henne till någon som är villig att träna henne. Vi får se... Kanske flyttar hon till Dalarna, men det blir inte kul att skiljas från henne. Nedan ser ni lite bilder på Alpha & Adora som är kvar här. Vi har nu ca 5 dm snö och alla hundar tycker såklart det är buskul, även om valparna fryser lätt. Det blir ganska korta stunder utomhus för de små. Visst är de underbara allihopa! Hoppas att de och alla andra hundar klarar fyrverkerierna i år. Det behövs bara en som smäller för nära eller t.o.m. skadar någon för att det ska vara kört för all framtid. De vuxna här hjälper nog till att hålla lugnet, men för alla andra...

Lovisa med Alvaro/Balder (Södertälje)

15 december: Alldeles strax kommer mera uppdateringar, men vill bara säga att Aura fyller 4 år idag! Hipp Hipp HURRA för min älskade lilla tjej.

30 oktober:

15 oktober:

Jag har haft planer på att lägga ner denna sida, men det jag kommer att skriva om idag hade jag inte velat göra på annat sätt. Visst, i Boxerbladet kanske, men eftersom det är min personliga åsikt som jag delar med väldigt många, gör jag det istället här. Jag är heligt förbannad och ledsen över ett uttalande jag fick per telefon igår kväll: "- De vita valparna ska tas bort!" Det kom från en icke hundkunnig person och jag borde egentligen inte bry mej, men eftersom detta är en realitet för många vita boxervalpar än idag, t.o.m. i vårt Sverige år 2009, så gör jag det. Om man inte vill ha vita valpar, vet de flesta uppfödare hur man undviker detta, men använder man föräldrar som båda har vita tecken får man räkna med att få några vita, vilket var ett medvetet val från min sida. Hälsan och mentaliteten är det viktigaste för mig - inte färgen! Det är upp till varje uppfödare att besluta om dessa vita ska avlivas eller inte. Jag skulle aldrig avliva en frisk hund eller något annat djur heller för den delen. Det är nog vidrigt att vara den som bestämmer över djurets liv då det verkligen är sjukt, men ett beslut man måste ta för djurets skull.

Jag har mycket svårt att tro att de vita skulle vara sjukare på något sätt. Liksom hos andra uppfödare som sparar de vita är mina störst, mest framåt och är först i utvecklingen. Att de skulle göra en kovändning och helt plötsligt blir de mest sjuka är inte så troligt. Risken för dövhet finns hos de vita, liksom hos dalmatiner, dogo argentino och flera andra "vita" raser. Det (o)lustiga är att jag de senare åren träffat på några döva boxrar och hör och häpna - de är färgade allihopa! Så fort valparna har fått sin hörsel, kan uppfödaren testa om de är döva. På så vis undviker valpköpare att få en defekt hos hunden som man inte visste om vid köpet. Det gäller vita såsom färgade valpar. Känsligare i huden kan de vita vara, precis som hos oss blekfisar (mej själv t.ex.) kan de bli brända av solen lättare. Nej, jag har stött på och haft själv, flera färgade boxrar som tyvärr har/har haft hälsoproblem och träffat en vit som varit sjuk. Resten av de vita jag känner har hälsan i behåll.

Många valpar avlivas eftersom de föds med fel färg på pälsen, eller fläckarna på "fel" ställen (t.ex. boxer, dalmatiner), eller fel hårlag (långhårig schäfer). Priset tar nog Rhodesian Ridgeback som har sin ridge på ryggen - en defekt helt enkelt. De som föds utan denna defekt avlivas oftast. Anledningen till att de vita boxervalparna tillsammans med andra valpar som föds med "fel" färg/fläckar/hårlag e.t.c. avlivas är att de inte är godkända i rasstandarden. D.v.s. de får ett 0-pris på utställning. Detsamma gäller kryptorchida/monorchida hundar, hundar med tandförlust, bettfel e.t.c, eller alla blandraser. Dessa får dock oftast leva. Poängteras bör att de vita boxrarna inte räknas som blandraser och registreras i Svenska Kennelklubben som de flesta andra renrasiga hundar. Hur många köper sin hund med tanke på en framgångsrik utställningskarriär?? Inte ens jag har gjort det någon gång och av alla de som ringer hit nu är det en promille som nämner att de vill ställa ut. De felfärgade är "felfärgade" för att det en gång i tiden satt en rasstyrelse och gjorde upp en rasstandard som vi i decennier följt. En gång i tiden så sent som på 60-talet opererades spädbarn utan bedövning, en gång i tiden ansågs människor av vissa "raser" inte ha något existensberättigande... För att vara mindre extrem; för inte så länge sedan svanskuperades boxern i Sverige och få kunde tänka sig en boxer med svans. Idag är det en självklarhet hos de flesta. Ja, som sagt alla gör som de vill, men att påstå att mina (eller andras) vita inte har rätt till ett liv gör att du är en människa som jag inte vill ha i mitt liv. Här kan du läsa mer om vita boxrar.


Eva Norrby med Enchanters Peytis Piccolino Sv. Boxerklubbens Lydnadsboxer 2008.	Vår egen Pelle. Toppnäsets Pelle Polis- & Väktarhund

Lite nya bilder på valparna

13 oktober:

Jag får lite skäll för att jag är så dålig på att uppdatera denna sida, men jag ju liite annat att göra just nu... Först och främst TACK för alla gratulationer! Att så många brydde sig hade jag ingen aning om och det värmer!

Allt går fortfarande bra med valparna och Aura, fast jag har kommit på lilla Drottningen med att ligga i sängen istället för i valplådan! Till hennes försvar kan väl sägas att när valparna piper så masar hon sig tillbaka till dem. Det tar på krafterna att vara sjubarnsmor och hon är faktisk jätteduktig. De senaste dagarna märker jag en klar skillnad på henne när vi är ute, hon vill träna nå´t hela tiden. Då är hon inte trött, kanske lite uttråkad, men det går snabbt över då hon kommer på vad som väntar på henne där inne och springer till dörren.

Ozzy har fått tillbaka sin snabba lillsyrra och är väl inte överlycklig över just den detaljen, men i övrigt är han nog ganska nöjd. Han hade ju födelsedag i fredags som firades med tårta, pannkakor och märgben. Lillsyrran fick stå över märgbenet, vilket inte var populärt.

Som vanligt bör noteras att alla i Farmen mådde bra i magen efter kalaset, utom matte, men det var det värt!


Ozzy i 7:e tårthimlen...	Som vanligt med Pelle så hinner man inte fota någon tårta. Ett slurp och den är borta!

Marsipanen plockades bort för lilla mamman, men hon märkte nog inget.	Bianca gillar bara grädden, så fick det bli!

Valparna då. Ja, vad ska jag säga... De är alldeles, alldeles UNDERBARA såklart! Alla har öppnat ögonen och försöker lära sig att gå. Det bli några steg och sen en volt, upp och så gör de ett nytt försök. Den vita tiken med fläckar bajsade själv igår! Det ska väl till en tossig uppfödare för att bli lycklig över en sådan sak, men det är ju ganska tidigt. De är 13 dagar unga idag. Hon är förresten den som är först i allt; öppnade ögonen först, började stappla omkring först och nu lilla bajset. Dessutom jagar hon den tomma nappflaskan runt hela valplådan om hon får chansen. Jag har måst stödmata några, eftersom de inte gick upp i vikt som de andra. Nu är det lugnt och jag tror att Aura hade för lite mjölk i början, men jag håller koll på de små. Att väga dem är inte det lättaste nu, men skam den som ger sig!

Vad det går fort, scrolla ner på sidan och titta på bilden som togs för en vecka sedan. Visst har de vuxit?!

12 oktober:

9 oktober: Jaa jaa! Jag har varit sen med uppdatering, trots att det har hänt mer här nu än det gjort på många år. Aura fick 7 välskapta valpar 30/9; 3 hanar & 4 tikar. Många bilder finns att beskåda på kennelsidan. Alla valparna mår bra och Aura likaså. Hon är och har varit en supermorsa hela tiden och jag är så stolt över min prinsessa, ska hon inte börja kallas drottning nu tro? Jag har fått så mycket hjälp, råd och tips från många omtänksamma uppfödare och jag hade inte klarat det så bra utan det. Det kommer jag aldrig att glömma! Främst Marie, som guidade mig genom valpningen, en enorm trygghet att ha dig i luren. Även Maya har gett mig ovärderliga tips, som gjort att jag undvikit en hel del misstag. Tack än en gång från hjärtat!

Valpningen gick över förväntan! Aura sov nästan tills det började och sedan kan man nog säga att allt gick som på räls. Det var bara den sista killen som tog lite tid, men efter en liten joggingtur ute så kom han oxå fram. En lyxvalpning enligt många och givetvis är jag tacksam för det. Jag och Fredde skötte det själva, med Marie i luren och hade det tillstött komplikationer hade jag inte varit lika lugn som jag nu var. Fredde var värsta barnmorskeassistenten, så han ska ha all credit för det!

Nu när en vecka har passerat, kan jag med glädje säga att jag vill vara med om detta fler gånger. Vi får väl se om några veckor... Redan nu kan man se lite av valparnas personligheter och vi får se om det håller i sig när de blir lite äldre. Som alla valpar är de ljuvliga och det är en sådan underhållning att bara sitta och titta på dem! Jag ska skriva mer om dem senare, t.s.v. kan ni kika på fler bilder på kennelsidan.

Nu till någon annan familjemedlem, OZZY! Han fyller 9 år idag och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag gör ett till grattiscollage åt honom nästa år. Älskade Ozzy, vad vore livet utan dig!

25 september: Inga valpar ännu. Aura mår prima, även om hon blivit lite kinkig med maten. Kanske ett tecken på att några är på väg ut. Allt är klart här hemma och de är så välkomna allihopa! Det är en så häftig känsla att känna dem inne i Auras mage, när hon ligger och vilar. Ibland rör de sig lite lugnt och ibland verkar de rotera som virvelvindar... + 9 kg hittills och 85 cm rund på rundaste stället!!!


Valplådan är klar och Aura verkar gilla den...	.. men när man ska sova är det sängen som gäller!

18 september: Okej då, här kommer lite mammabilder. Vet inte vad Aura säger om att hon syns på nätet i detta tillstånd, men många vill se hur den blivande modern ser ut och här kommer bilder! De två sista togs förra veckan och resten idag - vecka 7 i dräktigheten. Hon är rakad på magen, eftersom vi gjorde ultraljud förra veckan.




	Jisses, man blir trött av valpar i magen!

Ozzy lever livets glada dagar! Han har upptäckt att Aura inte alls är så snabb som förr och inte heller orkar hon lika mycket! TJOHOO, från Ozzy!




	Jag har inte hjärta att säga att hon snart kommer att sno hans grejer igen, han får leva i lycklig ovetskap ett tag till. Hej på ett tag, jag uppdaterar troligen inte förrän jag har nå´t mycket roligt att rapportera... Håll tassar & tummar!

9 september:

Jag har länge letat efter Bonzos album och idag då jag röjde lite för att få plats med en valplåda, hittade jag äntligen det! Vinterbilderna hade jag daterat så de är tagna 12 mars 1987 i Kiruna, en vecka innan han skulle fylla 10 år alltså. De andra bilderna är tagna under samma år.




	Bonzo & Lilla Grå - min kanin.

7 september:

Äntligen får jag skriva att jag vet att Aura är dräktig! Vi var och gjorde ultraljud idag och som Marcella uttryckte det: " Det ser ut att vara en hel boxerarmé!". Hon kallade även mig & Fredde för Humle & Dumle, eftersom vi blev en aning tossiga av lycka inne i undersökningsrummet. ; )

Veterinären tyckte sig kunna se minst 5 st och de var som små barbapappor som rörde sig där inne, med pyttesmå tickande hjärtan. Det är helt fantastiskt tycker jag. Ja, det närmaste jag kommer moderskänslor (heelt frivilligt!). Jag har väntat så länge på detta och längtat i många många år efter en kull valpar. Kanske blir det den första o sista, det vet jag inte än. Jag vill prova om uppfödning är något för mig eller inte, gör jag inte det kommer jag att ångra mig. Linda, som även hon väntar valpar med sin Diva (samma far som Auras), kände sparkar igår, så nu väntar jag på det med. Diva är dock 1½ vecka före Aura, så jag får vänta ett tag till, antar jag

Även Ozzy var till veterinären för provtagning och allt var jättebra! Eftersom han har gått på smärtstillande i så många år nu, ville vet. att han skulle kollas och det var som sagt helt ok.

Prinsen på ärten mår som en prins ska igen och fattar inget av uppståndelsen kring syster Yster. Dräktiga Aura mår bara bra, lite slöare än vanligt bara.

15 augusti: Boxer-SM pågår för fullt och jag har varit rejält sjuk igen, så därför stannade jag hemma. Nu mår jag mycket bättre och hade så gärna velat vara där! Anna & Buffy tog guldet i IPO:t och vi är såå glada och stolta över våra bästa vänner! Sänder även ett STORT GRATTIS till de stolta uppfödarna av Buffy - KORAD Big Heart's Hotline!

Andra som jag väldigt gärna hade velat gratulera på plats är Harry Dahlgren som idag fick sin andra boxer, Fujiyamas Fouego, till brukschampion i spår och även uppfödare till den nya lydnadschampion som fick titeln igår på SM:et - Karin Lehrman med Swedbox Johnnie Walker. Det är unikt i Boxervärlden och ett stort, stort GRATTIS till dem båda två!

Jag får trösta mig med de här fina blommorna som jag fick av mamma för att jag ska krya på mej. Tack Mamma, Väinö & Kissen! Det värmer så mycket!

6 augusti:

Tack för gratulationerna! Det värmer, men inte känns det att man fyller år nu när man är så gammal. Fick en megastor verktygslåda av Fredde bl.a. och det är väl inte många tjejer (ja, INTE tanter), som blir så glad för en sådan som jag blev. Mamma skickade som vanligt bröd & bullar, så nu är jag väl 5 kg fetare än innan... Tack Mamma! ; ) Nåja, kortisonet gör sitt med, men till helgen blir det tårta i alla fall. Nästa år blir det kanske annorlunda, då flera av mina vänner även de fyller jämnt.

Här är det väldigt lugnt just nu, alla tävlingsplaner har lagts på hyllan och vi väntar otåligt på valpisar. Jag vill att de ska komma NU! Håll alla tummar på att någon valp kommer i alla fall, det vore tråkigt om Aura går tom. Aura parades alltså med Calle (Pibox Walk Over) förra veckan och det gick över min förväntan. De fann varandra direkt och allt gick bara bra. Två hängningar blev det, en på onsdagen i 20 minuter och en på fredagen på 25 minuter, så nog borde det bli något.

I tisdags hände något som bara har hänt två ggr tidigare här och båda gångerna har någon varit allvarligt sjuk och den senaste gången t.o.m. avlidit. Jag tror på ett liv efter detta, det ger mig en stor tröst att hoppas få återse de man älskar som gått vidare. Det som hände igen var att lamporna började blinka här hemma. Första gången det hände var Ozzy väldigt dålig, men det har gått många år sedan dess och han mår bra idag. Andra gången lamporna fick fnatt var Annas förra hund Morry sjuk och avled någon timme efteråt. Visst kan det vara sammanträffanden, men nu hände det igen i tisdags vis 21-tiden och det är flera år sedan sist. Jag blev orolig, men viftade bort det. Elektriciteten kan ju faktiskt krångla av andra anledningar. Trodde att det kanske var Ozzy som hade ont i sitt knä, eftersom han lekt med Aura och skrek till under dagen. Fredde bad mej släcka lamporna eftersom det blev väldigt obehagligt efter ett tag. Tänkte inte mera på det förrän jag fick höra att en f.d. kollega avlidit. Jag trodde att det skett under den här natten, men han gick bort i tisdags, vid kl. 21... Patrik som han heter var en väldigt vettig väktare, ingen machosnubbe som behövde hävda sig som annars är ganska vanligt. Jag kände honom på "Tyson-tiden", men det är säkert ett år sedan jag träffade honom sist då han jobbade. Han blev bara 41 år gammal och efterlämnar fru och två barn i tonåren. Mina tankar går till dem, även om jag inte känner dem. Så orättvist livet kan vara, orden räcker inte till. Var rädd om de du älskar, men vet aldrig när livet tar slut.

För att visa att Ozzy mår bra kommer här några dagsfärska bilder:

30 juli: Både jag och Aura har blivit förälskade. Jag i denna Conrad och Aura i Calle, men mer om detta senare. Skriver bara kort för att jag måste gratta Auras PAPPA PHELIX som fyllde 10 år här i veckan! MEGAGRATTIS till en hund som har allt. Jag är så glad att han är far till Aura!

Aura har varit på date, kika gärna!

23 juli: Världens Bästa MARSCHella *harkel* MARCELLA fyller år! HIPP; HIPP; HURRAAAA!

Klicka på bilden och gå in på hennes valpblogg! Rolig läsning om Polisens lathet i Dalarna och Frozzas talanger!

21 juli: HIMMEL & PANNKAKA! Aura har redan börjat att löpa - 2 månader före min planering! Inte konstigt att hon varit knepig på tävlingarna... Alla mina planer skiter sig totalt. Vi skulle bygga klart undervåningen med valprum, jag skulle meritera fröken lite mera och först och främst håller jag fortfarande på att vänja mej vid tanken på att ha valpar hemma. Vi åkte en sväng till Marie och Urban på Big Heart's för att kika på valpar och jisses vad de är underbara! Alla dessa underbara valpar och så oskyldiga. Man vill ju så det värker att ALLT ska gå kanonbra för dem i livet! Anna har satt in flera bilder därifrån - gå in o kika på underverken. Kullen som är äldst är Calles första kull och de var verkligen superfina, ja den andra kullen med såklart! Alltså, valpar planeras även här till slutet av september! Jag fick massor av tips av Marie som jag kommer att ha stor nytta av - TUSEN TACK!

Fick även lite tips av en annan uppfödare ang. skötselråd , som jag kan skicka med valparna och det var en mycket välkommen komplettering till det jag redan hade tänkt. Tack snälla Åsa! Där stod det en sak som jag själv har funderat på, men säkert skulle ha glömt att ta med. Att inte lyssna på alla råd man som förstagångshundägare får! Oftast är det förstagångsägare själva som är de som gärna ger råd ang. valp, skötsel, träning, tävling m.m. De som är erfarna hundägare har inget större behov av att hävda sig med sina "kunskaper" och har oftast en mer ödmjuk framtoning både gällande enskilda hundars egenskaper och träningsråd. På kurserna brukar jag alltid säga att konsekvens och sunt förnuft räcker mycket långt. Ju mer man lyssnar på alla och ju mer böcker man läser i början, ju snurrigare brukar det bli. Välj ut personer du litar på och som har liknande värderingar som du själv och som framför allt har erfarenhet av det de pratar om!Att däremot läsa om hundars språk, beteende och inlärningsförmåga är något som jag rekommenderar. Men man ska inte krångla till det för mycket, belöna det beteende du vill ha hos hunden och hunden kommer att göra om det. Erfarenhet är inget man kan skynda på, det kommer när man har hunnit (tyvärr) avverka några hundar, hundarna själva är de bästa lärarna!

Jag är ju själv i rookiestadiet gällande uppfödning och suger åt mig all kunskap jag kan få av de erfarna uppfödarna jag känner. Ni är guld värda allihop! TACK!

14 juli: Förra helgen försökte vi tävla 3:an. Det var hett på lördagen och det var en vild chansning om jag och Aura skulle orka. Domaren var som vanligt sniken med poängen, men Aura gjorde allt fint, utom hopp - apport, där hon helt otippat sprang vid sidan av hindret... Hon älskar att hoppa, men matte hade glömt att träna på klantiga kast (heelt snett åt sidan), så i värmen var det väl inte så konstigt att hon tog den lättaste vägen. På fjärren som är sist blev hon plötsligt lite döv. "Sitt!" "-Vad är DET???" Lagd Aura ligger var mottot, stå kunde hon däremot. Inga lysande poäng, men jag var ändå nöjd, för det var ytterligare en tävling utan nervositet! Rejäl vinst för mig!

På söndagen var det dags igen och nu var jag laddad. Det var mycket svalare, Aura (och framför allt jag) var bekant med tävlingsplatsen och banan var densamma som dagen innan och domaren var en annan. Både jag och Aura hade kul innan och hon var på G, nu tar vi det trodde jag till 99%. Men ack vad jag bedrog mig... När vi kliver in på plan sätter den som går ut igång och vrålkampar med sin hund alldeles vid in-/utgången. Gurgel och gruff var bara förnamnet. Hon hade ju inte en tanke på någon annan och gjorde det inte med flit, men Polis-Aura tyckte att sådär beter man sig inte och hennes koncentration var som bortblåst. Såklart sa hon inte ett ljud, men fokuset var helt klart kvar på kampglada konkurrenter. Jag tänkte bryta redan innan jag satte igång, för även mattes glöd var som bortblåst. Hade jag behållit fokus, så hade såklart Aura haft större chanser att göra detsamma. Vi körde några moment, men Aura var inte med i matchen och jag var så jä*la ledsen att jag bröt tävlingen. Kände mig helt värdelös och misslyckad, en känsla som satt kvar i några dagar. Visst, fånigt, det är ju bara en tävling, men nu när jag äntligen verkar ha fått bukt med tävlingsnerverna händer detta och antagligen är jag hyper nästa gång. Nåja, vi ska träna på att behålla fokus, trots gurgelogruff hos andra!

I söndags var det dags igen. Det var Boxerspecial i Hallstahammar och även lydnadstävlingar. På lördag kväll hjälpte Lena mig med kommendering och jag var på ett uruselt humör. Givetvis påverkar det Aura och hon ville inte vara med (fullt förståeligt!) inte heller nu kunde hon sitta, fast hon kunnat det under dagarna som gått och för övrigt sedan hon var valp ... Med facit i hand skulle jag ha avstått tävlingen eftersom mitt humör inte var så mycket bättre på söndagen, men är man idiot så är man! Innan vi skulle in denna gång kom en dvärgpinscher och rhodesian ridgeback farande ut ur en bil och fram till Aura. Denna gång försökte jag ändå strunta i det och Aura verkade göra detsamma. Fria följet gick bra och vi fick en 9:a, mer än vad vi förtjänade, sedan kom sättandet under gång. Nix, men stå gjorde hon perfekt. Sedan var jag på åskmolnshumör igen och givetvis gick det åt skogen. Vi nollade rutan och resten fick vi inte höga poäng på. Känslan av totalt misslyckande var på topp och jag bröt tävlingen. Jag och Anna hade husvagnarna med oss och vi stannade kvar en natt extra för vi orkade inte köra hem på kvällen. Istället bad jag Anna om en kommendering på kvällen och denna gång hade jag finurlat och insett att ALLT beror på MEJ och mitt förbenade humör. Aura känner mig så väl och är jag inte genuint glad och hjälper henne går hon ner sig enormt. Nu gick alla moment jättebra och det enda som behövdes var alltså min egen inställning. Påminn mej gärna om detta!

Vi parkerade alltså på utställningsplatsen redan på lördagen och Lena, Ulla & Mats kom för att hålla oss sällskap på kvällen. Mycket trevligt och vi kom gemensamt överens om att Lenas blivande valp ska heta Amarulle. I övrigt lämpar sig inte samtalsämnena för skrift, men kul hade vi! Tack för det trevliga sällskapet - som vanligt! Jag, Aura, Anna & Buffy var som sagt ensamma kvar på söndagen med en enda polare till sällskap.

På utställningen fick Aura ett CK, men blev oplacerad i championklassen. Det var väldigt många hundar denna gång, så jag är nöjd. Vi träffade bl.a. Ullis, Sara & Calle och Aura visade en helt ny sida av sig själv. Hon låtsades helt enkelt inte se Calle, som satt och pep och försökte verkligen få hennes uppmärksamhet. Nädå, hon tittade till höger om Calle, till vänster om Calle, men inte PÅ Calle. Fattade ingenting! Inte ens ett litet gruff åt hans iver, utan bara nonchalans - stackars Calle! Jag tror hon blev lite blyg *harkel*. Inte för att det är den egenskapen jag förknippar med henne i vanliga fall, men, men... För er som inte hajjat vem Calle är så kan vi tala om att han är den blivande fadern till Auras valpar. En cool, vacker och sund hund!

Roligast med den utställningen var att Eva Löwenhamns unga Roxie tog hem hela kalaset, BIR på en boxerspecial!
Ett stort GRATTIS till Eva & Roxie! Jag kan gissa att hon fortfarande är överlycklig över denna rejäla vinst, det skulle då jag vara!

I övrigt har det väl inte hänt så mycket. Jag och Anna blev bjudna på kändispartaj. Det var Göta Kanal Teamet som hade sin slutfest förra veckan, eller de kanske partar fortfarande vad-vet-jag. Man är kanske galen när man hellre har valpkurs i regnet än gå på partaj och någon hade säkert velat gå. Helt obrydd om att 4-benta inte platsar i sådana sällskap, så håll tyst om inbjudan!

2 juli: Sista inspelningsdagen har varit i måndags och jag kan konstatera att även denna gång var Aura den enda som ville stanna kvar! Anna har skrivit mer om allt detta och även satt in bilder på sin sida. Gå in och kika där!

Buffy & Aura med Ane som spelar Camilla.

Lite bad är allt vi har orkat med i hettan. Snacka om pussmun!

Stackars F har blivit antastad av en "farbror Bosse" i gästboken, så vi har måst skyla vissa delar på badbilden nedan.

28 juni: Kokhett här, liksom i hela övriga Sverige antar jag. Pigg som få (kortison) åkte jag & Aura iväg och tränade lite redan kl. 07, då det fortfarande var svalt. Härligt att vara uppe så tidigt! Underbart att se hästar som fortfarande ligger och sover i hagarna och att vara nästan ensam ute en söndagmorgon. Aura var slö som få och allmänt butter, verkade inte vilja träna utan sprang vid ett tillfälle in i bilen igen med sin boll. Visst, jag förstår henne, värmen är jobbig och jag tänkte ge mig, men vips vände det! Det kom en annan träningssugen som tävlat SM i lydnad i många år och Aura blev som förbytt. Glad i hågen över att få visa upp sig för någon, var hon helt plötsligt mycket träningsvillig. Jag förstår mig ibland inte på henne, tvärtemot alla andra mina hundar som var som bäst när ingen annan såg (för då var ju matte mer normal). Kanske har prestationsångesten släppt helt hos mig (NOT), eller så är hon bara en exhibitionist och vi får ju hoppas det håller även på tävling! Nåja, jag var i alla fall väldigt nöjd när vi åkte därifrån. Har i vanlig ordning upptäckt att jag måste träna om jag ska hinna med mina mål till hösten. Tiden går ju så fort!!

Här hemma har vi bara slöat sedan i värmen. Ozzy och Aura under kyldukar och så har vi skaffat en pool! HURRA! Jag har alltid velat ha en! Det är ju suverän träning för pensionärerna att simma, men jag hade mina tvivel om att de skulle vilja det. Nu blev det inte mycket till simning, eftersom den fortfarande inte är full, trots att vi haft på vattnet hela dagen. Ska fortsätta imorgon. Aura visade sig vara rena Ester Williams som hoppade i stup i kvarten, så fort hon fick chansen. Gubbarna Ozzy & Pelle lyftes i och verkade faktiskt uppskatta svalkan. Simning blev det som sagt inte ännu, får vänta på att poolen fylls.

Imorgon är det dags för sista inspelningsdagen. Jag hoppas innerligen de har luftkonditionering, eftersom vi ska vara inomhus hela dagen. Håll tummarna!

26 juni:

Jag har nu när jag skrivit datumet insett att jag har gjort världens dundertabbe. Jag har tillbringat hela dagen med en av mina allra bästa vänner under filminspelningen och inte grattat henne på födelsedagen! Ofattbart, men förhoppningsvis inte oförlåtligt.

Jag har köpt presenter till både frk Krävande och en annan mycket god vän som även hon fyller år idag och har varit så inkörd på att ge dem dessa då vi träffas vid nästa boxerspecial. Hade heelt glömt bort det idag. Visst kan man skylla på mediciner? Tar en gammal bild, men ack så aktuell ännu. FÖRLÅT Anna!

Ja, nu får vi bara hålla tummarna att detta funkar lite i alla fall, för AnnaP svarar just nu inte i telefonen och Lena är i Grekland... Nu tänkte jag berätta det ni säkert väntat på länge - hur det går med Lenas blommor som vi planterade i maj. Jo, de är alldeles förtjusande fina redan. Här kommer lite bilder på dem och lite annat.

Ja, så har vi dagens jobb. Filminspelning igen för Göta Kanal 3, nu på Lidingö. Först vill jag bara säga att jag är så himla glad över Aura & Buffy, över deras tålamod och tolerans mot allt möjligt, men främst för deras starka vänskap. Jag har aldrig sett två hundar som tycker om varandra så mycket som inte bor ihop. Oavsett vad som händer, vilket kaos det blir och hur många de ska gurgla för (inspelning), så blir de aldrig ovänner - inte det minsta. Kaos var det idag! "Få hunden med tassarna på stången, den ska gurgla hitåt o ditåt och titta ner.." Visst, inte omöjligt att ordna om man får stå hyfsat nära hundarna, men si då hamnar man ju i bild. Nåja, flickorna var kanonbra hela tiden - Halleluja! Här kommer lite bilder och mer finns på Annas sida snart.

Magnus, lika trevlig, proffsig och ödmjuk som senast.


Båtscen med brats, Black och Vincent.	Fiffel med Buffy.


Christian & Ane, hundarnas husse Vincent och matte Camilla. Även de var kanontrevliga och en fröjd att jobba med. Helst med hundbiten, eftersom de båda både tycker mycket om hundar och även var hundvana.

Christian igen med Aura & Buffy, passade på att pussa mellan tagningarna.

Äntligen är en lång arbetsdag slut. Efter 9 timmar fick de äntligen koppla av och sedan rejsa fritt.

Världens underbaraste, bästa bästisar Aura & Buff!

23 juni: Äntligen fint väder och visst gnäller man lite över att det nu är för varmt. Med kortisonets hjälp mår jag nu mycket bättre och har målat huset så gott som hela helgen, äntligen har vindskivorna även fått färg. Jag är ju väldigt höjdrädd, men är faktiskt lite stolt över att ha klarat nästan allt själv. Högst upp var jag dock tvungen att be F om hjälp, mina nerver klarade inte höjden. Visst är det typiskt, just då kommer grannar förbi och berömmer Fredde för att HAN är såå duktig och jobbar på huset jämt. Inte f*n kom någon förbi på hela dagen då jag jobbade. Så är det jämt... Aura klagade lite för att jag täckte för fönstrena, hon menar att ev. pupparazzis nu inte kan fota henne (hon tror att hela filmen handlar om henne).

Vi har två dagar kvar av inspelningen och nu är det här i Stockholm. Skönt att slippa åka så långt och nu när man träffat teamet och även spatserat på båten, känns det riktigt bra.

Jag har fixat en ny sida till Två Kronors, eftersom den gamla var mycket mer än gammal och inte verkar kunna uppdateras. Jag luskade ännu mera då med Sonja om hennes första hundar och vi kom fram till en rolig och häftig slutsats. Min första boxer Bonzo hette Hassleholms Newton (brorsan Nimbus bodde hos min moster) och Sonja hade kullsystern Nina! Jag har ju vetat om att hon hade dotterdottern till Nina, Hassleholms Ylli, men aldrig vetat om att även Nina bodde hos Sonja. Vilket sammanträffande!! Två bröder till Nina hamnar i lilla Svappavaara från Lidköping och många, många år senare köper jag Tyson från henne, då utan att veta om något släktskap med Bonzo. Sedan efter lite luskande fattar jag att Tyson och Bonzo är släkt och nu långt senare fattar jag att cirkeln verkar vara sluten i.o.m. Aura. Häftigt!

Bilden: Första mötet med Tyson då 3 veckor. Hade då ingen aning om allt detta!

18 juni:

17 juni:

Vi har igår varit på vår första inspelningsdag och det var vid Borenshultslussen nära Motala. Jag och Anna åkte på måndag kväll till Linköping med skådisarna Aura & Buffy - Debet & Kredit, för övernattning och middag på hotell med filmteamet. Mycket trevligt! Även producenten Anders Birkeland, själv boxerägare, gjorde vistelsen angenäm för både oss och hundarna.

Trevligast av allt var bekantskapen med Magnus Härenstam. Inga divalater där inte, urtrevlig och mycket sympatisk person.

Ni kan klicka på bilderna ifall ni vill se lite bättre.

Här ser ni Aura frottera sig efter bästa förmåga med kändisarna Magnus Härenstam - Peter Black och Janne "Loffe" Carlsson. Hon är som gjord för att vara skådis. Ja, jag har sagt det förr och säger det igen, vilken lismare! ; ) En stackars alltiallo som gillade hundar skarpt muttrade hon däremot åt. Vad säger man? Divalater...

Magnus Härenstam och Sandra Sommerfelt

Aura spanar efter fans

Här med Vincent (Christian Rinmad),
hundarnas husse i filmen.

Skådisarna och AnnaP (Buffys manager)

Flickorna med bratsen på båten. Aura trivdes i alla fall!

Ni kan läsa mycket mer på Annas sida om just inspelningen, vi vill dock inte avslöja för mycket. Kan säga att det blev mycket mer tumultartat än vad alla hade tänkt sig. T.o.m. jag blev genomblöt! Jag var mest orolig för att hamna i plurret, eftersom jag inte är van vid båtlivet och har urtaskig balans nuförtiden (förr red jag t.o.m. voltige, svårt att fatta idag). Därför hade jag flera ombyten med mig och det skulle behövas. Blod, blött och tårar blev det, dock inte tårar och blod orsakade av vare sig mig eller flickorna.

Buffy & Aura på inspelningen av Göta Kanal 3, 16 juni 2009

Ozzy väntade här hemma och det var så skönt att komma hem igen, trots allt det roliga.
Jag är fortfarande inte okej, trots ny kortisonkur, men ville inte missa filmen för allt i världen.